Bergö Ironman 2011

Så var det då äntligen dags för mitt 3:e IM. Premiär 1987 (12:52) och come back 2008 (15:35).
Morgonen var helt vindstilla. Vid starten 9.00 ca +21 i luften och 20,5 i vattnet. Simningen i den spegelblanka viken var ett enda långt (kort) nöje. Mot slutet kändes det som om jag hade kunnat simma över Ålands hav den dagen.
Vi körde en fyravarvs-bana och jag hann nästan varva den långsammare av de två på 1/2 IM.
Vi var två på IM-sträckan och jag var den långsammare redan i simningen. Min simning tog 1:12.
Sedan var det dags för den traditionella cyklingen, som gick på en 20-km slinga (eller 10 km väg av och an, kanske beskriver det bättre) Just denna dag spelade det ingen roll vilken riktning banan hade eftersom det fortsättningsvis var vindstilla. Som varmast lär det ha varit +25, men jag besvärades inte på något sätt eftersom jag ju hade 10-12 m/s fartvind hela tiden.
20km , 40km och 80 km passerades i paritet med årsbästa (PB?). Sedan började farten mattas av. Har alltid en dipp i mitten av långlopp. Uppenbarligen psykologisk eftersom de sista 6 milen gick lättare! Ryggmolandet försvann och det kändes som om man denna dag skulle ha klarat Vätternrundan. Ändå skönt att få börja jogga.
Kändes nästan inget i benen av cyklingen.
Jag hade blivit omcyklad av den andre deltagaren och låg alltså nästan en timme efter vid växlingen.
Min tid var då 8:46, men vi hade haft jogging till och från cykelbanan, så vi hade bara fyra slingor (5 km av och an) kvar att springa. Så allt kändes väldigt, väldigt bra. Km tiderna låg kring 6 min, vilket då är ca 30 sek över det jag normalt har på milen. MEN vid första vändningen kände jag att det kunde vara läge att passa på att besöka toan hemma. (Vändningen skedde alltså på vår gårdsplan) Sade åt Frun att målgången blir lite efter 10 dvs jag förvändade mig en tid kring 13 timmar. Första rundan hade gått runt timmen.
Tyvärr var toabesöket inte det enda. Skogen fick bli nästa. Kände då att magen var uppsvälld så jag beslöt att dricka mindre. Men problemen förvärrades och speciellt om jag sprang fortare. Jag beslöt att dricka vatten.
Problemet med mina drycker var att jag hade blandat i en hel del olika saker och anade var problemet var, men vågade inte dricka det. Efter några stationer märkte jag att krafterna började tryta. Snackade med tävlingskompisen och fick av hans rena sportdryck och tog egen bar. Så kom jag på att jag ju hade en extra påse sportdryckspulver i bagen vid vändningen och fick mer krafter att springa dit. Vid sista vändningen fick jag lite RedBull och cola och kunde ta min egen påse med till 2 och tredje kontrollen för att blanda med vatten, som jag hade där. Så sista rundan gick igen på ca 1:10. Tyvärr gick nr 2 o nummer 3 på ca 3 timmar, så totaltiden på maran blev 5:28 och sluttiden 14:02.
Nå det händer alltid (nästan) något extra på en IM och som jag brukar säga att det är då det är bra att ha tränat. Det kan vara blåst, det kan vara cykelstrul, eller så kan man få ben eller magproblem. Men jag kom i mål. Jag klarade mitt tredje IM och tiden blev i alla fall närmare premiärtiden för 24 år sedan än tiden i comebacken för tre år sen.
Och jag ligger nu på tredje plats i listan över de svenskspråkiga, som gjort IM med flest år mellan premiär och senaste. En av de två som ligger före mig är Tomas Gustavsson, olympisk mästare. Jag har 24 år mellan premiären och den senaste.