Första passet gick bra. 20 km och allt kändes bra.
Andra gick inte bra. Hade tänkt ta en sista lugn genomkörare på 30+ km. Fick kramp efter några km och promenerade hem via svampskogen. Var inte ens svettig när jag kom hem.
Om det sen berodde på att jag ökat träningsmängden på sistone, och speciellt löpning vet jag inte. Jag har ju försökt skona benen genom att köra brickpass och hela triathlon. En annan orsak kan vara att det helt enkelt hade blivit kyligt. När jag kom hem såg jag att det var bara +12 och dessutom blåste det rejält. Jag hade promenerat upp till vägen dvs 700 meter och inte joggat uppför backen för att spara mig. Men å andra sidan blev jag kanske nerkyld. Drog mig till minnes att jag fick en liknande kramp på våren. Även då hade jag för ovanlighens skull promenerat ett stycke innan jag joggade igång. Borde kanske fortsätta som jag brukar, dvs att börja jogga vid trappan.
Två dar senare fick jag ställa in det planerade passet. Och även idag anser jag att vila är bästa medicin även om jag inte nu känner något i benet längre. Får se om någon dag. Ett litet pass måste jag ändå köra innan jag vågar ställa mig på startlinjen på Ultran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar